Doktor Per-Olof
Linder har två veckors semester. De ska han tillbringa
i en hyrd stuga inne i nordvästra Dalslands skogsbygd, 8
mil från Åmål men inte så långt
från järnvägen till Oslo.
- Jag träffar ägaren till Berga gård Susanne
Uvmark, betydligt yngre och vackrare än jag föreställt
mig. Hennes mor, 50-60 år, är fru Asta
Thorén. Elsa är hembiträde.
En storvuxen man, en verklig godsägartyp är Susannes
make Anders Uvmark. En ungdomsväninna
till Susanne, Ingela Casparsson är
på besök.
- Jag hittar min stuga, röd med vita knutar 500 meter från
huvudbyggnaden. "Hustomten", Tobiasson,
kommer med fotogenen. Det finns ingen elektricitet. Vedspis, öppen
spis och gasolkök. Han säger att han inte skulle våga
bo här och en fisketur till Svartjärn i närheten
vill han avsolut avråda från. Mycket kan hända.
Han ger mig dock en vägbeskrivning. Jag tar mig till banvallen
och följer sliprarna tills jag kommer till en "lutningsskylt".
Där följer jag en slingrande nästan osynlig stig
genom den snåriga skogen tills jag hittar Svarttjärn,
ca 100 gånger 200 m. Jag hittar en båt och snart är
jag ute för att fiska. Efter en stund får jag något
väldigt tungt på reven. Det är ett människolik.
Samtidigt kretsar en stor korp, nordens gam, över båten.
- Jag får iland båten och kroppen och beger mig tillbaka
till Berga gård. Anders är inte hemma. Susanne ringer
polisen i Näs. Förste polisassistent Hansson
anländer med en uniformerad polis. Jag berättar att
mannen jag hittat var inlindad i en järnkätting så
det måste handla om mord. Jag visar de två poliserna
vägen. När vi kommer fram finns det inget lik. Poliserna
tror att jag drabbats av solsting eftersom jag suttit i en båt
under de klara sommarsolen en stor del av dagen. När vi kommer
tillbaka pratar Susanne om en David Krantz
som varit försvunnen en tid. Men den beskrivning jag ger
av liket passar inte alls. Däremot passar den mycket bra
på Sven Bolin, en gäst
som hyrde samma suga som jag förra sommaren. Han råkade
ut för en olyckshändelse. Problemet är att han
dog och är begravd i Näs! Han kremerades.
- Efter en mardrömsrik natt mår jag bättre nästa
morgon. Jag beger mig till Vassjön. För att få
lugn omkring mig lånar jag Uvmarks båt och tar mig
ut på en liten ö. Där hittar jag Ingela, vacker
i en minimal baddräkt. Hon berättar om ingenjör
Ingvar Vernberg som också är
sommargäst. Själv är hon frilansjournalist och
skriver om kläder. Det bästa med henne är att hon
tror att jag verkligen hittat ett lik. Hon berättar att Sven
Bolin träffats av blixten och dött då han gick
på banvallen under den elektriska ledningen. Hon följer
med mig och jag bjuder på lunch i mitt torp. Efter lunchen
går vi till Svarttjärn. Och sedan vidare till en gammal
ödegård. Det blir mörkt och kusligt och vi går
tillbaka till mitt torp och ordnar en gemensam supé. Ingela
är mycket attraktiv och hon finner min tafatthet för
charmerande. Hon berättar om Bolins stensamling som han hade
i "min" byrå. Och om David Kranz som bodde med
sina föräldrar på en stor gård på
andra sidan Vassjön. För några år sedan
förlovade han sig med Susanne. Hans föräldrar omkom
samtidigt i en bilolycka. Snart blev gårdens ekonomi så
dåligt att den fick säljas för en "spottstyver".
Susanne bröt förlovningen och gifte sig hastigt med
Anders. Några vänner upplät en stuga åt
honom och i början av sommaren försvann han. Det börjar
åska. Ingela är åsk- och mörkrädd och
hör steg utanför. Men jag ser ingenting, bara att den
olyckbådande korpen placerat sig på hustaket. Jag
följer med henne tillbaka till herrgården. När
jag åter är i torpet känner jag mig hungrig och
går till jordkällaren. Stanken är stark. Vad hittar
jag om inte det "försvunna" liket. Nu utan kätting.
Han hämtar Ingela för att få ett vittne och sedan
ringer vi polisen igen. Susanne kommer just in genom dörren.
Hon har tagit en nattpromenad säger hon. Nu uppträder
förste polisassistent Hansson på ett annat sätt
mot mig och ber om ursäkt för misstron om solsting.
- Det blir kräftpremiär och på kvällen en
kräftsupé i bersån. Jag får Susanne till
bordet och hon tycks göra allt för att charma mig. Gäster
har kommit, Ingvar Vernberg och doktor Gösta
Frisén som verkar väldig nervös och kallsvettig
vid ankomsten. Sedan han gjort ett besök på toaletten
är han helt annorlunda (har han tagit någon snabbverkande
drog?). När Anders påminner sin fru Susanne ocm att
hon för ett år sedan haft Brolin till bordet är
det slut på den glada och uppsluppna stämningen. Ingvar
Vernberg pekar på hur nära i tiden Brolins död
och Krantzs försvinnande låg.
- Ingela kommer springande. Hon är rädd för Ingvar
Vernberg som verkar galen i henne. Vi hör kvällståget
komma nerifrån Näs. Plötsligt nödbromsar
tåget och väldig krasch hörs. Tåget har
krockat med en bil mitt i korsningen. Den har stått stilla.
I bilen sitter Gösta Frisén död. Polisen hittar
snart tecken på att Friséns bil gjort ett uppehåll
halvvägs från Berga.
- Kriminalkommissarie Pontus Koch,
vars hår är rött som mahogny, kommer till Berga.
Han får min redogörelse fö nattens händelser.
Jag berättar att Frisén var narkoman, troligen morfinist.
I Friséns bil har Koch funnit en pung med oslipade diamanter
värda över 100000 kronor.
- Det regnar och jag ber därför Ingela följa med
till Turisthotellet i Näs för att äta lunch. Vi
diskuterar vad jag fått veta av Koch. Min teori är
att Anders och Gösta delade på Bolins diamanter sedan
denne dött. Anders blev rädd att den drogberoende läkaren
skulle avslöja dett och därför arrangerade bilolyckan.
- Därefter åker jag ut på Vassjön för
att fiska. Bjuder med Koch. Han berättar om hur polisen arbetar
med fallet. Någon har använt en plattång för
att klämma åt röret till förgasaren i Friséns
bil. Först för att få bilen att stanna så
att mördaren kunde slå honom sanslös eller döda
honom och sedan för att få igång bilern igen
och placera den på järnvägsspåret. Ingen
i kräftsällskapet har fullgott alibi för den tid
då detta skedde. Och inte heller för den tidpunkt då
Brolins döda kropp flyttades till min jordkällare. Anders
Uvmark är starkt misstänkt. Förste polisassistent
Hansson vill anhålla honom men Koch tvekar.
- När Ingela är mycket nära att förföra
mig blir vi bryskt avbrutna av den svarta Korpen som sätter
sig på takåsen till ett skjul. Och vad hittar vi där
om inte Anders Uvmark, hängande i ett rep från taket.
Han har händerna på ryggen intrasslade i en kättinghärva,
samma som Bolin var invirad i och förefaller ha varit död
en lång stund. I en handen har han en pappask med diamanter
i.
- Jag går in för att, som läkare, tala med Susanne
som fått ett sammanbrott då hon fått veta vad
som hänt. Hon känner sig förtvivlad över allt
som hänt. Att hon lämnade David Kranz, att hon inte
stöttade Anders när han var misstänkt för
morden och drev honom till självmord. Var är Asta Thorén,
tänker jag. Bör inte en mor vara hos sin dotter som
drabbats så hårt? (Är det Asta Thorén
som systematiskt avrättat alla män som Susanne varit
ihop med? Står Ingvar Vernberg på tur och t om bokens
huvudperson? Eller en "klurige gubben" Tobiasson).
- Plötsligt slår mig en hemsk tanke att om jag inte
fiskat i Svarttjärn hade förmodligen två människoliv
sparats.
- Hansson är nöjd och skryter inför sina kollegor
om att han haft rätt. Anders Uvemark är mördaren
som nu själv svarat för sin bestraffning. Pontus Koch
är inte lika övertygad. Han menar att allt kan ha varit
arrangerat av någon annan person. Kanske någon som
hatar de fyra döda och väntar på ett tillfälle
att göra av med dem. Kanske redan Bolins död var arrangerad
menar Koch och undrar om jag minns Faradays bur från mina
naturvetenskapliga studier? Han hämtar en expert, ingenjörFransson
, från tekniska roteln, som kan förklara att det i
princip är omöjligt att drabbas av åskan, antingen
man bär paraply med järnspets eller ej om man befinner
sig under högspänningledningar när åskan
går. Åtminstone inte som i detta fall att ledningsstolparna
är jordade. Man står helt skyddad som i en Faradays
bur. Bolin måste därför ha dött av annan
orsak. Troligen blev också han mördad. Vem är
då mördaren? Det måste vara en av de överlevande:
Vernberg - som jag håller för troligast - Ingela, Susanne
eller Asta Thorén.
- På väg hem från Svarttjärn demonstrerar
Koch för mig hur Brolin kan ha dödats på järnvägen.
Någon har lagt paraplyet bredvid spåren och bundet
en järntråd i dess spets. Någon stans stor mördaren
och höll i den andra ändan i vilken han bundet en sten.
När Brolin kom i regnvädret blev han glad för paraplyet.
Han tog tagi det och samtidigt kastade mördaren stenen över
elledningen, paraplyet fick 16000 volt som ögonblickligen
dödade Brolin.
- Jag gick hem till min stuga. Efter en stund såg jag korpen,
som flög i cirklar på ett ganska långt avstånd.
Jag kunde inte värja mig från tanken på att det
fanns ett nytt lik. Jag gav mig iväg snabbt via järnvägen.
Snart hittar jag en stig som tycks gå i korpens riktning.
Jag går utan att tänka mig för och snart är
jag vilje. Det börjar regna och åska och mörkret
blir allt mer kompakt. Jag går länge och känner
paniken komma krypande. Plötsligt ser jag det ödetorp
jag sett i Ingelas sällskap tidigare. Korpen sitter på
takåsen och rucklet känns inte särskilt inbjudande.
Det erbjuder dock tak över huvudet och jag sjunker ihop på
golvet och andas ut. Det finns en spis och jag försöker
hitta något att elda med. I ett rum finns en säng med
madrass, en stol och ett bord. Rucklet tycks vara bebott. Jag
hör ett kvävt skrik på hjälp och kan lokalisera
det till under en källarlucka. Jag öppnar luckan och
hittar en helt förtvivlad Susanne. Hon svimmar i mina armar
och jag lägger henne på madrassen. Då hör
jag steg i mörkret och jag ser siluetten av en människa.
Jag rusar på honom och vi slåss. Det är Ingvar
Vernberg. Han är stark men jag överraskar honom. Han
faller och slår sig medvetslös. Jag binder honom för
säkerhets skull och känner mig stolt över att ensam
ha funnit och övermannat massmördaren. Jag hittar cigaretter
i Susannes fickor och får mig några välförtjänta
bloss medan jag funderar på fortsättningen. Då
hör jag ett nytt buller och rusar ut. Vernberg ligger kvar
på golvet men nu är hans huvud inslaget med stor kraft.
Bredvid står den blodiga eldgaffeln. Chocken blir stor.
Jag har inte funnit och avväpnat mördaren, i stället
har jag hjälpt honom att döda ännu ett offer. En
person med huva över huvudet springer i väg. Jag sitter
länge kvar hos Susanne. Sedan hör jag nya ljud och rusar
ut nu beväpnad med eldgaffeln. Men nu är det Pontus
Koch som blir minst sagt förvånad då han ser
mig stående bredvid en mördad person med en blodig
eldgaffel i handen. Han tror mig dock på min förklaring.
Han tar fram sin pistol och beger sig ut i skogen för att
leta efter mördaren. Jag stannar kvar för att skydda
Susanne. Nu förstår jag att det är Asta Thorén,
Susannes egen mor som mördat alla och sedan även tänkt
ta död på sin egen dotter. Men är det verkligen
så eller är det Ingela Casparsson som gjort det. Men
Koch kommer tillbaka och kan tala om att det är David Krantz
han funnit. Och han har dödat sig själv. Han försöker
skjuta Koch med en uppborrad ollonpistol. Den sprängs av
skottet och dödar David.
En dressin spelar en roll (har jag aldrig träffat på
tidigare)
Korpen, nordens asgam, följer i likets spår.
Pontus Koch är född på Gotland på en gård
utanför Slite
Matematikstudenten David Krantz lever med sina förädlrar
på en gård vid en sjö i nordvästra Dalsland.
Han är förlovad med den vackra Susanne Thorén
som står under hård bevakning av sin mor änkan
Asta Thorén. Hans båda föräldrar omkommer
i en bilolycka. David skadas och får ligga på sjukhus
en tid. David kan inte sköta gården som han ska utan
den säljs på exekutiv auktion. Davids vänner ordnar
så han får bo i en gammal stuga där han blir
alltmer en enstöring. Susanne säger upp förlovningen
och giftar sig snart med Anders Uvmark och flyttar in på
Berga herrgård (hennes mor flyttar med). David tämjer
en svart korp. Han känner sig mycket illa behandlad av livet
och överför ilskan och hatet på Susanne och hennes
man. Susanne å andra sidan har mycket dåligt samvete
för hur hon bemött David vilklet visar sig märkbärdigt
nog på det sätt att hon vänder sig till andra
karlar i närheten, som också blir föremål
för Davids hat. Dessa omkommer snart. Sven Bolin, förra
årets sommargäst på herrgården, får
ström i sig under den elektriska tågledningen under
ett åskväder, den morfinberoende läkaren Gösta
Frisén, slåd medvetslös varefter hans bil placeras
på järnvägsövergången och mosas av
tåget, Anders Uvmark hittas hängd och antas ha gjort
självmord i egenskap av mördare. Kommissarie Koch vägrar
dock att tro på den teorin och sedan huvudpersonen, läkaren
Per-Olof Linder, hittat Susanne instängt i en källare
av David i den ödegård han tagit sin tillflykt till,
jagar Koch David som försöker skjuta honom med en uppborrad
ollonpistol. Den sprängs av skottet och dödar David.
Då har ännu en person blivit offer för massmördaren.
I mörkret brottades Linder med en mansperson som han tar
för att vara mördaren i mörkret för att rädda
Susannes liv. Linder slår honom medvetslös och binder
honom. Denne man som är en annan sommargäst, ingenjören
Ingvar Vernberg, slår sedan Krantz ihjäl med en eldgaffel.
