Sten Wilding Korpen 1968

 


Doktor Per-Olof Linder har två veckors semester. De ska han tillbringa i en hyrd stuga inne i nordvästra Dalslands skogsbygd, 8 mil från Åmål men inte så långt från järnvägen till Oslo.
- Jag träffar ägaren till Berga gård Susanne Uvmark, betydligt yngre och vackrare än jag föreställt mig. Hennes mor, 50-60 år, är fru Asta Thorén. Elsa är hembiträde. En storvuxen man, en verklig godsägartyp är Susannes make Anders Uvmark. En ungdomsväninna till Susanne, Ingela Casparsson är på besök.
- Jag hittar min stuga, röd med vita knutar 500 meter från huvudbyggnaden. "Hustomten", Tobiasson, kommer med fotogenen. Det finns ingen elektricitet. Vedspis, öppen spis och gasolkök. Han säger att han inte skulle våga bo här och en fisketur till Svartjärn i närheten vill han avsolut avråda från. Mycket kan hända. Han ger mig dock en vägbeskrivning. Jag tar mig till banvallen och följer sliprarna tills jag kommer till en "lutningsskylt". Där följer jag en slingrande nästan osynlig stig genom den snåriga skogen tills jag hittar Svarttjärn, ca 100 gånger 200 m. Jag hittar en båt och snart är jag ute för att fiska. Efter en stund får jag något väldigt tungt på reven. Det är ett människolik. Samtidigt kretsar en stor korp, nordens gam, över båten.
- Jag får iland båten och kroppen och beger mig tillbaka till Berga gård. Anders är inte hemma. Susanne ringer polisen i Näs. Förste polisassistent Hansson anländer med en uniformerad polis. Jag berättar att mannen jag hittat var inlindad i en järnkätting så det måste handla om mord. Jag visar de två poliserna vägen. När vi kommer fram finns det inget lik. Poliserna tror att jag drabbats av solsting eftersom jag suttit i en båt under de klara sommarsolen en stor del av dagen. När vi kommer tillbaka pratar Susanne om en David Krantz som varit försvunnen en tid. Men den beskrivning jag ger av liket passar inte alls. Däremot passar den mycket bra på Sven Bolin, en gäst som hyrde samma suga som jag förra sommaren. Han råkade ut för en olyckshändelse. Problemet är att han dog och är begravd i Näs! Han kremerades.
- Efter en mardrömsrik natt mår jag bättre nästa morgon. Jag beger mig till Vassjön. För att få lugn omkring mig lånar jag Uvmarks båt och tar mig ut på en liten ö. Där hittar jag Ingela, vacker i en minimal baddräkt. Hon berättar om ingenjör Ingvar Vernberg som också är sommargäst. Själv är hon frilansjournalist och skriver om kläder. Det bästa med henne är att hon tror att jag verkligen hittat ett lik. Hon berättar att Sven Bolin träffats av blixten och dött då han gick på banvallen under den elektriska ledningen. Hon följer med mig och jag bjuder på lunch i mitt torp. Efter lunchen går vi till Svarttjärn. Och sedan vidare till en gammal ödegård. Det blir mörkt och kusligt och vi går tillbaka till mitt torp och ordnar en gemensam supé. Ingela är mycket attraktiv och hon finner min tafatthet för charmerande. Hon berättar om Bolins stensamling som han hade i "min" byrå. Och om David Kranz som bodde med sina föräldrar på en stor gård på andra sidan Vassjön. För några år sedan förlovade han sig med Susanne. Hans föräldrar omkom samtidigt i en bilolycka. Snart blev gårdens ekonomi så dåligt att den fick säljas för en "spottstyver". Susanne bröt förlovningen och gifte sig hastigt med Anders. Några vänner upplät en stuga åt honom och i början av sommaren försvann han. Det börjar åska. Ingela är åsk- och mörkrädd och hör steg utanför. Men jag ser ingenting, bara att den olyckbådande korpen placerat sig på hustaket. Jag följer med henne tillbaka till herrgården. När jag åter är i torpet känner jag mig hungrig och går till jordkällaren. Stanken är stark. Vad hittar jag om inte det "försvunna" liket. Nu utan kätting. Han hämtar Ingela för att få ett vittne och sedan ringer vi polisen igen. Susanne kommer just in genom dörren. Hon har tagit en nattpromenad säger hon. Nu uppträder förste polisassistent Hansson på ett annat sätt mot mig och ber om ursäkt för misstron om solsting.
- Det blir kräftpremiär och på kvällen en kräftsupé i bersån. Jag får Susanne till bordet och hon tycks göra allt för att charma mig. Gäster har kommit, Ingvar Vernberg och doktor Gösta Frisén som verkar väldig nervös och kallsvettig vid ankomsten. Sedan han gjort ett besök på toaletten är han helt annorlunda (har han tagit någon snabbverkande drog?). När Anders påminner sin fru Susanne ocm att hon för ett år sedan haft Brolin till bordet är det slut på den glada och uppsluppna stämningen. Ingvar Vernberg pekar på hur nära i tiden Brolins död och Krantzs försvinnande låg.
- Ingela kommer springande. Hon är rädd för Ingvar Vernberg som verkar galen i henne. Vi hör kvällståget komma nerifrån Näs. Plötsligt nödbromsar tåget och väldig krasch hörs. Tåget har krockat med en bil mitt i korsningen. Den har stått stilla. I bilen sitter Gösta Frisén död. Polisen hittar snart tecken på att Friséns bil gjort ett uppehåll halvvägs från Berga.
- Kriminalkommissarie Pontus Koch, vars hår är rött som mahogny, kommer till Berga. Han får min redogörelse fö nattens händelser. Jag berättar att Frisén var narkoman, troligen morfinist. I Friséns bil har Koch funnit en pung med oslipade diamanter värda över 100000 kronor.
- Det regnar och jag ber därför Ingela följa med till Turisthotellet i Näs för att äta lunch. Vi diskuterar vad jag fått veta av Koch. Min teori är att Anders och Gösta delade på Bolins diamanter sedan denne dött. Anders blev rädd att den drogberoende läkaren skulle avslöja dett och därför arrangerade bilolyckan.
- Därefter åker jag ut på Vassjön för att fiska. Bjuder med Koch. Han berättar om hur polisen arbetar med fallet. Någon har använt en plattång för att klämma åt röret till förgasaren i Friséns bil. Först för att få bilen att stanna så att mördaren kunde slå honom sanslös eller döda honom och sedan för att få igång bilern igen och placera den på järnvägsspåret. Ingen i kräftsällskapet har fullgott alibi för den tid då detta skedde. Och inte heller för den tidpunkt då Brolins döda kropp flyttades till min jordkällare. Anders Uvmark är starkt misstänkt. Förste polisassistent Hansson vill anhålla honom men Koch tvekar.
- När Ingela är mycket nära att förföra mig blir vi bryskt avbrutna av den svarta Korpen som sätter sig på takåsen till ett skjul. Och vad hittar vi där om inte Anders Uvmark, hängande i ett rep från taket. Han har händerna på ryggen intrasslade i en kättinghärva, samma som Bolin var invirad i och förefaller ha varit död en lång stund. I en handen har han en pappask med diamanter i.
- Jag går in för att, som läkare, tala med Susanne som fått ett sammanbrott då hon fått veta vad som hänt. Hon känner sig förtvivlad över allt som hänt. Att hon lämnade David Kranz, att hon inte stöttade Anders när han var misstänkt för morden och drev honom till självmord. Var är Asta Thorén, tänker jag. Bör inte en mor vara hos sin dotter som drabbats så hårt? (Är det Asta Thorén som systematiskt avrättat alla män som Susanne varit ihop med? Står Ingvar Vernberg på tur och t om bokens huvudperson? Eller en "klurige gubben" Tobiasson).
- Plötsligt slår mig en hemsk tanke att om jag inte fiskat i Svarttjärn hade förmodligen två människoliv sparats.
- Hansson är nöjd och skryter inför sina kollegor om att han haft rätt. Anders Uvemark är mördaren som nu själv svarat för sin bestraffning. Pontus Koch är inte lika övertygad. Han menar att allt kan ha varit arrangerat av någon annan person. Kanske någon som hatar de fyra döda och väntar på ett tillfälle att göra av med dem. Kanske redan Bolins död var arrangerad menar Koch och undrar om jag minns Faradays bur från mina naturvetenskapliga studier? Han hämtar en expert, ingenjörFransson , från tekniska roteln, som kan förklara att det i princip är omöjligt att drabbas av åskan, antingen man bär paraply med järnspets eller ej om man befinner sig under högspänningledningar när åskan går. Åtminstone inte som i detta fall att ledningsstolparna är jordade. Man står helt skyddad som i en Faradays bur. Bolin måste därför ha dött av annan orsak. Troligen blev också han mördad. Vem är då mördaren? Det måste vara en av de överlevande: Vernberg - som jag håller för troligast - Ingela, Susanne eller Asta Thorén.
- På väg hem från Svarttjärn demonstrerar Koch för mig hur Brolin kan ha dödats på järnvägen. Någon har lagt paraplyet bredvid spåren och bundet en järntråd i dess spets. Någon stans stor mördaren och höll i den andra ändan i vilken han bundet en sten. När Brolin kom i regnvädret blev han glad för paraplyet. Han tog tagi det och samtidigt kastade mördaren stenen över elledningen, paraplyet fick 16000 volt som ögonblickligen dödade Brolin.
- Jag gick hem till min stuga. Efter en stund såg jag korpen, som flög i cirklar på ett ganska långt avstånd. Jag kunde inte värja mig från tanken på att det fanns ett nytt lik. Jag gav mig iväg snabbt via järnvägen. Snart hittar jag en stig som tycks gå i korpens riktning. Jag går utan att tänka mig för och snart är jag vilje. Det börjar regna och åska och mörkret blir allt mer kompakt. Jag går länge och känner paniken komma krypande. Plötsligt ser jag det ödetorp jag sett i Ingelas sällskap tidigare. Korpen sitter på takåsen och rucklet känns inte särskilt inbjudande. Det erbjuder dock tak över huvudet och jag sjunker ihop på golvet och andas ut. Det finns en spis och jag försöker hitta något att elda med. I ett rum finns en säng med madrass, en stol och ett bord. Rucklet tycks vara bebott. Jag hör ett kvävt skrik på hjälp och kan lokalisera det till under en källarlucka. Jag öppnar luckan och hittar en helt förtvivlad Susanne. Hon svimmar i mina armar och jag lägger henne på madrassen. Då hör jag steg i mörkret och jag ser siluetten av en människa. Jag rusar på honom och vi slåss. Det är Ingvar Vernberg. Han är stark men jag överraskar honom. Han faller och slår sig medvetslös. Jag binder honom för säkerhets skull och känner mig stolt över att ensam ha funnit och övermannat massmördaren. Jag hittar cigaretter i Susannes fickor och får mig några välförtjänta bloss medan jag funderar på fortsättningen. Då hör jag ett nytt buller och rusar ut. Vernberg ligger kvar på golvet men nu är hans huvud inslaget med stor kraft. Bredvid står den blodiga eldgaffeln. Chocken blir stor. Jag har inte funnit och avväpnat mördaren, i stället har jag hjälpt honom att döda ännu ett offer. En person med huva över huvudet springer i väg. Jag sitter länge kvar hos Susanne. Sedan hör jag nya ljud och rusar ut nu beväpnad med eldgaffeln. Men nu är det Pontus Koch som blir minst sagt förvånad då han ser mig stående bredvid en mördad person med en blodig eldgaffel i handen. Han tror mig dock på min förklaring. Han tar fram sin pistol och beger sig ut i skogen för att leta efter mördaren. Jag stannar kvar för att skydda Susanne. Nu förstår jag att det är Asta Thorén, Susannes egen mor som mördat alla och sedan även tänkt ta död på sin egen dotter. Men är det verkligen så eller är det Ingela Casparsson som gjort det. Men Koch kommer tillbaka och kan tala om att det är David Krantz han funnit. Och han har dödat sig själv. Han försöker skjuta Koch med en uppborrad ollonpistol. Den sprängs av skottet och dödar David.


En dressin spelar en roll (har jag aldrig träffat på tidigare)
Korpen, nordens asgam, följer i likets spår.
Pontus Koch är född på Gotland på en gård utanför Slite

 

Matematikstudenten David Krantz lever med sina förädlrar på en gård vid en sjö i nordvästra Dalsland. Han är förlovad med den vackra Susanne Thorén som står under hård bevakning av sin mor änkan Asta Thorén. Hans båda föräldrar omkommer i en bilolycka. David skadas och får ligga på sjukhus en tid. David kan inte sköta gården som han ska utan den säljs på exekutiv auktion. Davids vänner ordnar så han får bo i en gammal stuga där han blir alltmer en enstöring. Susanne säger upp förlovningen och giftar sig snart med Anders Uvmark och flyttar in på Berga herrgård (hennes mor flyttar med). David tämjer en svart korp. Han känner sig mycket illa behandlad av livet och överför ilskan och hatet på Susanne och hennes man. Susanne å andra sidan har mycket dåligt samvete för hur hon bemött David vilklet visar sig märkbärdigt nog på det sätt att hon vänder sig till andra karlar i närheten, som också blir föremål för Davids hat. Dessa omkommer snart. Sven Bolin, förra årets sommargäst på herrgården, får ström i sig under den elektriska tågledningen under ett åskväder, den morfinberoende läkaren Gösta Frisén, slåd medvetslös varefter hans bil placeras på järnvägsövergången och mosas av tåget, Anders Uvmark hittas hängd och antas ha gjort självmord i egenskap av mördare. Kommissarie Koch vägrar dock att tro på den teorin och sedan huvudpersonen, läkaren Per-Olof Linder, hittat Susanne instängt i en källare av David i den ödegård han tagit sin tillflykt till, jagar Koch David som försöker skjuta honom med en uppborrad ollonpistol. Den sprängs av skottet och dödar David. Då har ännu en person blivit offer för massmördaren. I mörkret brottades Linder med en mansperson som han tar för att vara mördaren i mörkret för att rädda Susannes liv. Linder slår honom medvetslös och binder honom. Denne man som är en annan sommargäst, ingenjören Ingvar Vernberg, slår sedan Krantz ihjäl med en eldgaffel.