Sten Wilding Soldaten i fält Zindermans 1974
 

Per-Olof Linder, den unge läkaren gör repövning i södra Skåne. Han är sergeant och eldledare på en luftvärnspluton. Han har på sig den grå fältuniformen modell 58 och bär "fiendens främsta vapen mot svenska armén: stridsselen".
Paul Blomér är fänrik och chef för andra kompaniets första pluton. Ulf Kämpe är furir och hans ställföreträdare. Kapten Orvar Ahl är kompanichef. Han är stambefäl och en stridis.
Jag får i uppdrag att ta 8 man till "väntplatsen" där plutonens utrustning finns främst en av de två 40 millimeters automatkanoner. En är sikteschefen Karlsson. Pjäschefen Qvist. Jönsson är på väg in med den andra kanonen. Han kommer från fel håll och uppmanas fortsätta fram och vända. Han får köra ända ner till rondellen i Staffanstorp innan han kan vända och återvänder inte förrän efter flera timmar. Pjästeknikern
Nils-Göran Strömberg har hand om elverket. Han är verkstadsingenjör på Kockums i Malmö och frimärkssamlare. Några "fiender" närmar sig smygande. Strömberg blir till sig. Han vill ha äran av att "skjuta" dem. Vår kpistar står dock glömda på annan plats. Han springer efter dem. Vi rusar båda fram och lägger av en salva röda lösskott. Plötsligt exploderar Strömbergs vapen och han skadar sig av splittret. Pipan har sprängts. I den sitter en gul kula. Någon har stoppat i skarp ammunition bland den lösa. Men det är inte Strömbergs vapen. Det har en namnlapp. Det är eldledaren Albert Fredlings. Vem har tillgång till skarp ammunition? De som sköt in sina vapen förra veckan. Blomér, Kämpe, Fredling och jag, Strömberg och instrumentteknikern Raoul Sivertsson.
På kvällen samlas plutonen för avfart mot luftvärnsskjutfältet i Falsterbo för att skjuta skarpt på bogserat mål i natt.
Sivertsson är civilingenjör på Nylunds elektronik. Kämpe har egen firma i livsmedelsbranschen. Fredling är frilansjournalist. Blomér är jurist. De känner alla varandra sedan tidigare övningar. Bara jag och Strömberg är nya.
Halvvägs stannar vi på en sambandplats. Naturligtvis dyker "fienden" upp och brassar på. Den lede fi kämpas dock ner. Värre är det med en lastterrängbil som med sitt kraftiga gallerskydd kommer i rullning och kör in i elverket framför. Fredling och Strömberg hade kommit i kläm om jag inte snabbt knuffat undan dem. Bilföraren Sparre svär på att han både dragit åt handbromsen och lagt in backväxeln.
Vi kommer till skjutplatsen i Falstebo i tid. Efter en mångfald förberedelser (som beskrives detaljerat och kunnigt) siktar vi in flygplanet med sin långa "målkorv" på betryggande avstånd bakom. Träffresultatet blev bra frånsett att andra pjäsen (kanonen) bara sköt ett skott i stället för anbefallda fem. Strömberg bröt mot reglementet och gick framför kanonerna för att fotografera. Andra skjutförsöket ger 10 skott. Resultatet blir ännu bättre. Vi får träff på mitt i träffindikatorn och wiren skjuts av.
När det blir tid att ta igen sig i tälten saknas Strömberg. Vi ger oss ut för att leta och hittar honom i strandbrynet. Han förefaller ha drunknat.
Nästa dag kommer polisen. Det är
Gustav Kronvall, en gemytlig kommissarie från Malmö. Han säger att obduktionen visat att Strömberg blev nedslagen innan han drunknade. Det handlar därför om mord eller dråp.
När jag sitter på mitt inackorderingsrum i Skanör kommer mycket överraskande den illrödhårige kommissarien
Pontus Koch på besök. Det är min vän på den kriminella sidan sedan länge. Han gör militärtjänst i säkerhetstjänsten i södra militärområdet. Han är yrkesmässigt intresserad av Strömbergfallet. Det kan handla om sabotage och spioneri.
När han gått vill Blomér, Kämpe och Sivertsson åka med mig i min lilla Fiat till Malmö. Blomér, jag och Fredlund tar in på Kockska krogen för en bit mat. Sedan blir det Ambassadör och nattklubb. Där väntar kvinnorna. Blomér blir på örat och erkänner för mig att Fredlund är en satans utpressare. Han fick en hållhake på Blomér som skulle skadat hans advokatanseende och Blomér måste betala.
Kaptenen Orvar Ahl är också på krogen.
När jag lämnar krogen för att bege mig till bilen på Norra Vallgatan känner jag mig förföljd. Någon gömmer sig bakom mig.
Vid en övningsskjutning i Skanör med skarp ammunition blir en svan skadskjuten. Det får en av de yngre mannarna, Jonasson på första pluton, att lägga av, han vapenvägrar. Jag tar honom till kompanichefen, kapten Ahl. Jag ställer in Jonassons automatkarbin i skåpet på kontoret och går iväg.
Kämpe berättar att också han var utsatt för Fredlings utpressning. Det handlade om luftfakturor från Colombia.
Sivertsson bjuder hem mig till sin villa i Malmö. Där är hans fru
Inga-Lill och hennes syster Eva Sandgren.
Efteråt kör jag Eva hem till Rosengård. Hon är programmerare på IBM. Hon berättar att Raoul varit gift tidigare med
Ulla som hängde ihop med Johnny Persson. En kväll tömde de två ett postkontor på en stor summa pengar och stack från landet. Varje år skickar Ulla julkort till sin f d make från Chile. Raoul och Eva övernattade av en slump tillsammans förra vintern. Fredling kom på dem och hotade med att avslöja allt för Inga-Lill. Raoul fick vackert betala. Det blir en trevlig kväll.
När jag åker tillbaka till Skanör är det någon som skjuter en skott rakt igenom min bil. Jag ringer direkt till Koch som ger mig en man till beskydd. Han heter kriminalassistent
Arvidsson.
Nästa morgon är vapenutlämningen mycket kontrollerad. Slutstycke och vapen lämnas ut var för sig. Ett vapen saknas det är Jonassons. Ahl blir blek. Han sprang till expeditionen. Bara för att upptäcka att automatkarbinen var borta.
Nästa natt är jag "dagofficer" och chef för den grupp på sex man som svarar för vakthållningen på skjutplatsen.
Jag tar som uppgift att fylla handlampan i tältet med en dunk fotogen. Då dyker Fredling upp. Han säger att han lyckats smita från polisbevakningen. Vill låna nycklar till en bil för att köra till Malmö. Jag lovar att försöka skaffa fram nycklar men går i stället och ringer polisen. Plötsligt ser jag hur tältet brinner. Tältet brinner ner och Fredling innebränns. Men innan dess slogs han ihjäl med en slägga.
Tjänsten ställs in. Jag tillbringar dagen i sängen. På kvällen vill jag njuta av civilisationens sötman. Jag ringer Eva som vill gå ut med mig. Tyvärr har Koch samma idé så Eva får ta en väninna med sig. Det blir en trevlig kväll på Savoy men till slut vill Koch att vi lämnar damsällskapet. Vi går till hans hotell. Det blir några öl och ett samtal om mordgåtorna.
Nästa morgon börjar den egentliga manövern och då ösregnar det förstås. Snart gör sig naturbehoven tillkänna och jag tar Duetten och åker med några nödiga till Kävlinge järnvägsstations toaletter. När jag ska köra tillbaka stoppas jag av militärpolis. Då tar inte bromsarna och jag är nära att ramma dem. Min skugga, säkerhetspolisen hjälper mig.
Jag tar på mig en eldpostvakt på natten. När den är klar ska jag stå vakt utanför i en timme. Snart hör jag ljud som om någon osäkrat en automatkarbin. Sedan smällen av en utlöst larmmina. Jag tar en lastterrängbil och flyr i panik.
Koch gör framsteg. Blomér, Kämpe och Sivertsson har samband med varandra om man går några år tillbaka. Det handlar om Sydamerika. Vidare stack Ulla Sivertsson och hennes kumpan Johnny Persson efter stölden med färjan till Travemünde men ingen såg dem gå i land på morgonen. Ingen av de tre "kämparna" har alibi för den natten.
Jag följer med upp i ett sportflygplan som ska simulera fiende. Det blir beskjutet. Snart hittas vapnet som använts. Det är Jonassons automatkarbin. Ett hårstrå som från en mustasch finns inkilat i kolvbygelns infästning. Är det Kämpes mustasch.
Kan man ha funnit en död kropp ilandspolad på stranden i Falsterbo. Är det liket efter Johnny Persson?
Övningen går in på sista dygnet. Nu ska åter bli målskjutning i Falsterbo. Koch är med. Det är någon hypotes han vill testa. Kommissarien Gustaf Kronvall kallar in mig för att upplysa mig om att hotet mot mig inte längre finns. Han har gripit Sivertsson anklagad för mord på 4 personer. Men när Sivertsson förs in, slår han sig fri och flyr i mörkret.
Pontus Koch har emellertid en annan idé. När luftvärnsskjutandet startar tar han med mig ner till stranden framför eldrören. När salvan går blir vi helt lomhörda trots ordentliga öronskydd. Plötsligt erinrar jag mig en person som efter förra skjutningen inte förefalla kunna höra alls. Det var kapten Ahl! Var det han som varit på stranden och mördat Strömberg?
Luftvärnspjäsen riktas plötsligt nedåt. Någon siktar på mig och Koch. Avfyrning skedde. Men skottet gick inte av. Den var laddad med övningsblindskott.
Nu riktar plötsligt flera polismän sina vapen mot kapten Ahl. Men i stället för att låta sig gripas skjuter han med sitt vapen rakt ner i en låda med pjäsammunition. Polismännen kastar sig i skydd och Ahl går i bitar.
Ahl hade mördat både Ulla Sivertsson och Johnny Persson för att han behövde pengarna från rånet för att täcka en stor förskingring han gjort i sin firma. Fredling kom på Ahl och började med utpressning.

 

 


till sidans topp