 |
|
 |
|
|
|
|
Per-Olof
Linder,
den unge läkaren gör repövning i södra Skåne.
Han är sergeant och eldledare på en luftvärnspluton.
Han har på sig den grå fältuniformen modell 58
och bär "fiendens främsta vapen mot svenska armén:
stridsselen".
Paul
Blomér
är fänrik och chef för andra kompaniets första
pluton. Ulf
Kämpe
är furir och hans ställföreträdare. Kapten Orvar Ahl är kompanichef.
Han är stambefäl och en stridis.
Jag får i uppdrag att ta 8 man till "väntplatsen"
där plutonens utrustning finns främst en av de två
40 millimeters automatkanoner. En är sikteschefen Karlsson.
Pjäschefen Qvist. Jönsson är på väg
in med den andra kanonen. Han kommer från fel håll
och uppmanas fortsätta fram och vända. Han får
köra ända ner till rondellen i Staffanstorp innan han
kan vända och återvänder inte förrän
efter flera timmar. Pjästeknikern Nils-Göran Strömberg har hand om elverket.
Han är verkstadsingenjör på Kockums i Malmö
och frimärkssamlare. Några "fiender" närmar
sig smygande. Strömberg blir till sig. Han vill ha äran
av att "skjuta" dem. Vår kpistar står dock
glömda på annan plats. Han springer efter dem. Vi rusar
båda fram och lägger av en salva röda lösskott.
Plötsligt exploderar Strömbergs vapen och han skadar
sig av splittret. Pipan har sprängts. I den sitter en gul
kula. Någon har stoppat i skarp ammunition bland den lösa.
Men det är inte Strömbergs vapen. Det har en namnlapp.
Det är eldledaren Albert Fredlings. Vem har tillgång till skarp
ammunition? De som sköt in sina vapen förra veckan.
Blomér, Kämpe, Fredling och jag, Strömberg och
instrumentteknikern Raoul
Sivertsson.
På kvällen samlas plutonen för avfart mot luftvärnsskjutfältet
i Falsterbo för att skjuta skarpt på bogserat mål
i natt.
Sivertsson är civilingenjör på Nylunds elektronik.
Kämpe har egen firma i livsmedelsbranschen. Fredling är
frilansjournalist. Blomér är jurist. De känner
alla varandra sedan tidigare övningar. Bara jag och Strömberg
är nya.
Halvvägs stannar vi på en sambandplats. Naturligtvis
dyker "fienden" upp och brassar på. Den lede fi
kämpas dock ner. Värre är det med en lastterrängbil
som med sitt kraftiga gallerskydd kommer i rullning och kör
in i elverket framför. Fredling och Strömberg hade kommit
i kläm om jag inte snabbt knuffat undan dem. Bilföraren
Sparre svär på att han både dragit åt handbromsen
och lagt in backväxeln.
Vi kommer till skjutplatsen i Falstebo i tid. Efter en mångfald
förberedelser (som beskrives detaljerat och kunnigt) siktar
vi in flygplanet med sin långa "målkorv"
på betryggande avstånd bakom. Träffresultatet
blev bra frånsett att andra pjäsen (kanonen) bara sköt
ett skott i stället för anbefallda fem. Strömberg
bröt mot reglementet och gick framför kanonerna för
att fotografera. Andra skjutförsöket ger 10 skott. Resultatet
blir ännu bättre. Vi får träff på mitt
i träffindikatorn och wiren skjuts av.
När det blir tid att ta igen sig i tälten saknas Strömberg.
Vi ger oss ut för att leta och hittar honom i strandbrynet.
Han förefaller ha drunknat.
Nästa dag kommer polisen. Det är Gustav Kronvall, en gemytlig kommissarie från
Malmö. Han säger att obduktionen visat att Strömberg
blev nedslagen innan han drunknade. Det handlar därför
om mord eller dråp.
När jag sitter på mitt inackorderingsrum i Skanör
kommer mycket överraskande den illrödhårige kommissarien
Pontus
Koch
på besök. Det är min vän på den kriminella
sidan sedan länge. Han gör militärtjänst i
säkerhetstjänsten i södra militärområdet.
Han är yrkesmässigt intresserad av Strömbergfallet.
Det kan handla om sabotage och spioneri.
När han gått vill Blomér, Kämpe och Sivertsson
åka med mig i min lilla Fiat till Malmö. Blomér,
jag och Fredlund tar in på Kockska krogen för en bit
mat. Sedan blir det Ambassadör och nattklubb. Där väntar
kvinnorna. Blomér blir på örat och erkänner
för mig att Fredlund är en satans utpressare. Han fick
en hållhake på Blomér som skulle skadat hans
advokatanseende och Blomér måste betala.
Kaptenen Orvar Ahl är också på krogen.
När jag lämnar krogen för att bege mig till bilen
på Norra Vallgatan känner jag mig förföljd.
Någon gömmer sig bakom mig.
Vid en övningsskjutning i Skanör med skarp ammunition
blir en svan skadskjuten. Det får en av de yngre mannarna,
Jonasson på första pluton, att lägga av, han vapenvägrar.
Jag tar honom till kompanichefen, kapten Ahl. Jag ställer
in Jonassons automatkarbin i skåpet på kontoret och
går iväg.
Kämpe berättar att också han var utsatt för
Fredlings utpressning. Det handlade om luftfakturor från
Colombia.
Sivertsson bjuder hem mig till sin villa i Malmö. Där
är hans fru Inga-Lill och hennes syster
Eva
Sandgren.
Efteråt kör jag Eva hem till Rosengård. Hon är
programmerare på IBM. Hon berättar att Raoul varit
gift tidigare med Ulla som hängde
ihop med Johnny
Persson.
En kväll tömde de två ett postkontor på
en stor summa pengar och stack från landet. Varje år
skickar Ulla julkort till sin f d make från Chile. Raoul
och Eva övernattade av en slump tillsammans förra vintern.
Fredling kom på dem och hotade med att avslöja allt
för Inga-Lill. Raoul fick vackert betala. Det blir en trevlig
kväll.
När jag åker tillbaka till Skanör är det
någon som skjuter en skott rakt igenom min bil. Jag ringer
direkt till Koch som ger mig en man till beskydd. Han heter kriminalassistent
Arvidsson.
Nästa morgon är vapenutlämningen mycket kontrollerad.
Slutstycke och vapen lämnas ut var för sig. Ett vapen
saknas det är Jonassons. Ahl blir blek. Han sprang till expeditionen.
Bara för att upptäcka att automatkarbinen var borta.
Nästa natt är jag "dagofficer" och chef för
den grupp på sex man som svarar för vakthållningen
på skjutplatsen.
Jag tar som uppgift att fylla handlampan i tältet med en
dunk fotogen. Då dyker Fredling upp. Han säger att
han lyckats smita från polisbevakningen. Vill låna
nycklar till en bil för att köra till Malmö. Jag
lovar att försöka skaffa fram nycklar men går
i stället och ringer polisen. Plötsligt ser jag hur
tältet brinner. Tältet brinner ner och Fredling innebränns.
Men innan dess slogs han ihjäl med en slägga.
Tjänsten ställs in. Jag tillbringar dagen i sängen.
På kvällen vill jag njuta av civilisationens sötman.
Jag ringer Eva som vill gå ut med mig. Tyvärr har Koch
samma idé så Eva får ta en väninna med
sig. Det blir en trevlig kväll på Savoy men till slut
vill Koch att vi lämnar damsällskapet. Vi går
till hans hotell. Det blir några öl och ett samtal
om mordgåtorna.
Nästa morgon börjar den egentliga manövern och
då ösregnar det förstås. Snart gör
sig naturbehoven tillkänna och jag tar Duetten och åker
med några nödiga till Kävlinge järnvägsstations
toaletter. När jag ska köra tillbaka stoppas jag av
militärpolis. Då tar inte bromsarna och jag är
nära att ramma dem. Min skugga, säkerhetspolisen hjälper
mig.
Jag tar på mig en eldpostvakt på natten. När
den är klar ska jag stå vakt utanför i en timme.
Snart hör jag ljud som om någon osäkrat en automatkarbin.
Sedan smällen av en utlöst larmmina. Jag tar en lastterrängbil
och flyr i panik.
Koch gör framsteg. Blomér, Kämpe och Sivertsson
har samband med varandra om man går några år
tillbaka. Det handlar om Sydamerika. Vidare stack Ulla Sivertsson
och hennes kumpan Johnny Persson efter stölden med färjan
till Travemünde men ingen såg dem gå i land på
morgonen. Ingen av de tre "kämparna" har alibi
för den natten.
Jag följer med upp i ett sportflygplan som ska simulera fiende.
Det blir beskjutet. Snart hittas vapnet som använts. Det
är Jonassons automatkarbin. Ett hårstrå som från
en mustasch finns inkilat i kolvbygelns infästning. Är
det Kämpes mustasch.
Kan man ha funnit en död kropp ilandspolad på stranden
i Falsterbo. Är det liket efter Johnny Persson?
Övningen går in på sista dygnet. Nu ska åter
bli målskjutning i Falsterbo. Koch är med. Det är
någon hypotes han vill testa. Kommissarien Gustaf Kronvall
kallar in mig för att upplysa mig om att hotet mot mig inte
längre finns. Han har gripit Sivertsson anklagad för
mord på 4 personer. Men när Sivertsson förs in,
slår han sig fri och flyr i mörkret.
Pontus Koch har emellertid en annan idé. När luftvärnsskjutandet
startar tar han med mig ner till stranden framför eldrören.
När salvan går blir vi helt lomhörda trots ordentliga
öronskydd. Plötsligt erinrar jag mig en person som efter
förra skjutningen inte förefalla kunna höra alls.
Det var kapten Ahl! Var det han som varit på stranden och
mördat Strömberg?
Luftvärnspjäsen riktas plötsligt nedåt. Någon
siktar på mig och Koch. Avfyrning skedde. Men skottet gick
inte av. Den var laddad med övningsblindskott.
Nu riktar plötsligt flera polismän sina vapen mot kapten
Ahl. Men i stället för att låta sig gripas skjuter
han med sitt vapen rakt ner i en låda med pjäsammunition.
Polismännen kastar sig i skydd och Ahl går i bitar.
Ahl hade mördat både Ulla Sivertsson och Johnny Persson
för att han behövde pengarna från rånet
för att täcka en stor förskingring han gjort i
sin firma. Fredling kom på Ahl och började med utpressning.