Arne Wingenfeldt Räkna med mord 1958

"Jag" är reklammannen Sten Keller på Valands reklambyrå. Jag försöker sälja en annonskampanjen till Walter Jenning på maskinfirman Jenning & Co. ("Co" är John Sanell). Han verkar nervös. Konkurrensens från Tessers Maskinbolag är hård. Trevligare är hans privatsekreterare, fröken Lena Dahlner. Keller bjuder mig dock hem (Nockebyvägen) på en grogg.
Till min förvåning är Jennings fru
Vera hemma. Hon borde vara på landet. Hon vet inte om hennes man är hemma. Plötsligt hör jag ett skrik. Hon har hittat sin man död. Skjuten i hjärtat.
Snart kommer en radiobil. Jag väntar på min kusin, kriminalkommissarie
Stig Lenker, som jag vet har jour. Innan dess kommer Kurt Tesser och Jennings advokat Bert Marke. Båda ditkallade av Jennings.
Efter kort förhör ber Lenker mig köra Vera hem. På väg ut träffar vi familjens granne
Barkman, en förbindlig äldre gentleman.
Vera tycker att jag frågar ut henne för mycket och stiger av för att fortsätta med taxi. Jag följer efter och ser henne stanna och ta upp en ung man. Hennes älskare
Peter Widell?
Senare följer jag med Lenker ut till brottsplatsen. Vi letar igenom bostaden och hittar en scarf med vita prickar. Samma som jag sett bredvid liket och som Vera tappat då hon lämnade min bil.
Därefter åker vi till firmans kontor och överraskar John Sanell i Jennings rum. Han håller på med privata papper som han vägrar att visa.
Jag kommer plötsligt på att jag sett den vackra fröken Dahlner med samma scarf.
Jag lyckas få henne med ut på lunch på Drottningholms Värdshus. Hon erkänner att det är hennes scarf och att hon tappat den hos Jennings. Hon berättar vidare att hon arbetat för Tessner men gått till Jennings för att lönen blev högre där.
Senare försöker jag förgäves få tag i Lenker. Han kanske är ute i mordvillan i Nockeby. Det blir tunnelbanan dit efter alkoholförtäring. Min trogna Citroen får vänta. Men han är inte där. I stället besöker jag grannen Barkman. Han berättar att Walter Jenning hade en älskarinna som heter
Inger Berg. Han har en katt som plötsligt kommer in med en kanariefågel i munnen. Har någon varit i Jennings stängda villa?
Tesser kommer på besök för att spela schack.
Lenker kommer och vi söker igenom villan. Ett fönster som stått tillskjutet slår upp i korsddraget. Fågelburen är öppen. Någon tycks ha rotat i skrivbordslådorna. Papper saknas.
Vem kan snokaren ha varit. Kanske Vera för hon tycks ha smitit ur "polisens nät" till Lenkers stora förtrytelse.
Inger Berg besöker mig. Det är en mycket attraktiv kvinna. Hon vill berätta om en bekant till Walter Jenning som hette
Helmer och som dog i en eldsvåda när Jenning var i Amerika. Då hade han redan skickat ett brev till Jenning om att "stora saker var i görningen". Jag kan hämta brevet nästa dag.
Sedan kommer Lena som åter fått jobb hos Tesser. Hon gör en sparrisomelett åt mig och sedan går vi på bio. Efter det blir det promenad hem till henne, kaffe, bakelser, ljuv musik och amour.
Nästa dag besöker jag Inger Berg. Ingen är hemma. Till sist hittar polisen henne strypt i sin egen soffa.
Jag får reda på att en alkoholiserad advokat som heter Corell känner
Helmer Levin. Han lämnade brevet till Jenning som Levin anförtrott honom.
Jag besöker DNs arkiv för att läsa mer om eldsvådan den 21 juli då Levin omkommit. Obduktionen visade att han ätit stora mängder sömntabletter.
Jag åker ut till grannhuset till det nedbrunna huset. En kvinna säger att en man som kallades
Walter brukade besöka Levin. Elantbrukare brukade få hjälp av honom ibland. Hans pojke såg en Volkswagen köra från Levins hus strax innan branden utbröt.
Peter Widell vill prata med mig. Då måste han bjuda mig på lunch. Han vill att jag slutar besvära Vera Jenning. Han svartmålar Barkman.
Jag gör mig ett oanmält besök hos Tesser. Han verkar nervös. Försöker gömma några papper. Jag finner senare att det handlar om diktförsök.
Sedan besöker jag Barkman trots den sena timmen. Jag ser ett flackande ljussken i Jenningsvilla, går in genom den olåsta dörren och blir nedslagen. Vaknar av att Vera Jenning och Peter Widell kommer. Är det någon av de två som slagit ner mig? Jag ringer upp Lenker som snart kommer.
Lena har varit på brandplatsen och hittat en rostig järnbit med bokstäverna D2.
Jag får en idé att jag ska få mördaren att avslöja sig genom att påstå att jag hittat ett brev från Levin till Jenning med avslöjande innehåll. Jag ska visa brevet hemma hos Sanell i Drottningholm. Tesser, Vera Jenning, Lena, Barkman, Peter Widell alla är där. Jag närmar mig huset i smyg. Då bli jag slagen medvetslös. När jag vaknar finner jag att någon letat genom mina fickor. Sanell erkänner att det är han som är gärningsmannen. Han fruktade att "brevet" innehöll fakta om att han lurat Jenning i affärer. Jag ringer Lenker och ber honom att hämta mördaren. Då slocknar ljuset och ett tumult utbryter. Någon springer iväg, andra efter i mörkret. Barkman saknas. Lenker kommer med två polismän. De har gripit Barkman. Han är skadad. Han säger att det är mördaren som gjort det. Han förs till sjukhus.
Nu anklagar jag Tesser. Han sköt Jenning och dödade Inger Berg. Han mördade också Levin eftersom Tesser stulit ritningarna till Tesser-låset från honom. Levin hade lämnat ritningarna till Jenning som förstod vilken bedragare Tesser var. Två konstaplar griper Tesser som emelletid lyckas slita sig loss och springer iväg. Jag hoppar han utför ett stup ner i vattnet och omkommer.
I min tänkarfåtölj överväger jag nu om jag ska fria till Lena eller ej.

Starkt kaffe och några glas konjak eller whiskygroggar får Sten i stämning för att kunna hitta lösningen på deckargåtor. I "tänkarfåtöljen".
Här är det verkligen amatörprivatdetektiven som firar triumfer. Polismakten träder in först då mordgåtan är löst.
Långdragen, rentav tråkig ibland, stereotyp, bara 3 poäng.