Michel Houllebecq Elementarpartiklarna Bonniers 2000
'Les Particules élémentaires'

"Théories scientifiques, sexe, barbaries, racisme, etc.
Houellebecq a manifestement cherché à faire parler de lui et il a réussi!

(Egentligen är bara sidorna sidorna 13 – 24 + 295-350 läsvärda. Epilogen är Science Fiction och utspelas 2079. )

Tjänstledighet för genetikern
1 juli 1998. Djerzinski bjuder på avskedsglas. Genetiker. Kanariefågeln är död.
Om kvantmekaniken: Max Planck, sedan Niels Bohr. Vid Fysikinstitutet i Köpenhamn verkade Heisenberg.
Djerzinski forskade inom molekylärbiologin. Man sekventerar DNA. Hans chef Desplechin. Han är homosexuell. Tittar i smyg på unga pojkar. Han ger Djerzinski tjänstledigt.
Djerzinski läser om Heisenbergs "Delen och helheten" i sin frihet. Hans bror heter Bruno.

Brödernas bakgrund
1882 föddes Martin Ceccaldi på Korsika. Han var begåvad och började 1894 på gymnasiet i Marseille. Sedan blev det École Polytechnique och arbete i Algeriet som vattenexpert. 1923 gifte han sig med Geneviève July. 1928 föddes Janine. Hon var en "banbrytare". 1945 for hon till Paris för att studera medicin. Hon var mycket vacker. 1952 mötte hon Serge Clément, nybliven kirurg. Han ville satsa på plastikkirurgin. Öppnade klinik i Cannes 1955. Janine blev gravid "av misstag" och födde Bruno 1956. Han växte upp hos morföräldrarna. Janine var gravid igen 1958, nu med Marc Djerzinski. Hon skildes 1958. Michel och Bruno är alltså halvsyskon. Samma mamma men olika fäder.

Vem var då denne Marc Djerzinski?
Lucien Djerzinski lämnade 1919 Katowices (Polen?) fattiga koldistrikt och begav sig till Frankrike för att finna ett arbete. Det fann han inom järnvägen. Han gifte sig med Marie Le Roux, en arbetardotter och fick fyra barn. Han dog 1944 i ett bombanfall.
Det tredje barnet Marc föddes 1930. Han blev belysningsexpert inom filmen och träffade Janine i Saint Tropez 1957. Direkt efter barnets födelse blir Janine otrogen igen. Nu är hon i USA. Hon blir älskarinna åt Francesco di Meola, grundare av ett kollektiv i Esalen.
Michel Djerzinski kom att uppfostras av sin farmor (Marie Le Roux). Marc åker till Tibet, blir intresserad av buddismen, försvinner och dödförklaras.

Michel växer upp och läser vetenskapliga böcker och tidskrifter.

Brunos uppväxt är helt annorlunda. Den är full av förnedring och elände. Han växte upp med morföräldrarna (Ceccaldis) i Algeriet. Han har det bra till morfar dör, då åker han med mormor till Marseille. De bor fattigt men hon lagar bra mat. Hon häller av misstag en gryta med kokande olja över sig och avlider. Bruno är "föräldralös". Han biologiska föräldrar Janine och Serge, bestämmer sig för att placera honom på en internatskola. Där blir han "Omega-djuret", den lägst stående i rangordningen, och utsätts för rå pennalism under flera år.

Annabelle
1970 börjar Michel i åttan och träffar Annabelle. Hennes far var Jacob Wilkening, född i Holland. Annabelle är mycket vacker. De träffas ofta med Michel är oförmögen att kyssa henne.
Samtidigt förbättras Brunos läge på internatskolan något. Han träffar Patricia Hohweiller. Och tar Caroline Yessayan på låret i en biograf. Hon avvisar honom, och det glömmer han aldrig. Den enda värmekälla i livet som Bruno kan tänka sig är kvinnans "vulva". Och där har han inte tillträde.
I gymnasieåldern börjar de två bröderna att umgås.
Michel började begripa att den mänskliga världen "var en enda besvikelse, så full av ångest och bitterhet". Matematiska ekvationer var för honom en källa till en stilla och levande glädje. (74). Han kunde då nå ögonblick av fullständig glädje. Bruno läser Kafka och onanerar på bussen medan han stirrar på nakna flicklår. Annabelle läser Kreutzersonaten för att förstå Michel.

Di Meola och Stället Förändring
På 1970-talet gör den nya materialistiska antropologin inträde. Abort och begrepp som "mänsklig värdighet" kommer.
Bruno är som 18-åring, 1974, med sin mor på Rivieran. Hon vill att han åker till Di Meolas ställe i Haute-Provence som grundats på brahmantraditionen, cybernetik och avprogrammering. Han upptäcker att hans far är sjuk. Han gör dåliga affärer. Har helt missat "silikonbrösten".

Bruno har också sin första sexuella upplevelse med Annick. Annick blir senare fet och ful och gör självmord genom att kasta sig ut från 7:e våningen.

Efter studentexamen åker Bruno, Michel och Annabelle till Di Meola.
Di Meola förför Annabelle som tillbringar nätterna under tre veckor i hans tält. Hon blir med barn, gör abort och förlorar Michel för alltid. Michel känner en stor skräck men det är när han inser att hans farmor dött.
Stället Förändring startade 1975. Där tänkte Bruno tillbringa en vecka 1975. Främsta skälet var naturligtvis att där fanns många kvinnor. Han sätter upp tältet, dricker whisky och onanerar. (detta är en verklig drift med New Age). Bruno väljer som aktivitet "skriva mjukt". Och sedan "Sensitiv Gestaltmassage". Men eftersom det finns 5 kvinnor och 7 män erbjuds han naturligtvis att massera en man. Han kan inte utan flyr.

Om Brunos lyckliga ögonblick sittande på ett trappsteg mellan två våningsplan (145). Han vet att det finns verksamma människor både under och ovanför honom.
Till sist träffar Bruno en kvinna på "Stället förändring" som kan ge honom en orgasm han aldrig upplevt dess like. Det är Christiane, som alla de andra, en f d "68:a", skild med tonårspojke. De fortsätter att älska i hennes husvagn under flera dagar. Sedan måste Bruno åka. Han ska vara med sin son under 2 veckor. Han har en son, Victor med sin f d hustru Anne. Han diskuterar sin son med sin bror. Om de "förpuberteta" monstren.

Om faran med den sexuella fortplantningen
Som genetisk forskare hade Michel upptäckt att sexuella fortplantningen i sig var en källa till skadliga mutationer (att inte DNA-molekylen gav en exakt kopia av sig själv. Men just detta anses väl av många vara en fördel för "släktet", som på det sättet kan anpassa sig till t ex stora miljövariationer.).
Vad tjänar det till med män egentligen? Männen med sin "smak för risk och spel, sin groteska fåfänga, sin ansvarslöshet, sin inneboende våldsamhet" (185)

Bruno berättar för Michel om sitt äktenskap med Anne som började 1981. Om bröllopet. Ett lärarpar med barn. Men han hade lust på alla kvinnor utom sin fru. I början av 1986 började Bruno skriva.
"Ingen metafysisk mutation blir av med mindre än att den aviserats….av en samling mindre mutationer….ofta oförmärkta…en sådan är jag" (Djerzinski, 200)
Bruno får dikter publicerade och blir euforisk. Han fortsätter att träffa Christiane. För henne kan han berätta om tiden innan han kom tillbaka till Dijon. Om höstterminen 1989. Han fick ett vikariat på gymnasiet i Meaux. Staden där han upplevt sin förnedring som barn. Klasser med lockande tonårsflickor. Oroar sig för att pitten är för liten.
Särskilt en 16-årig flicka är speciellt tilldragande. Han blir ensam med henne i klassrummet. Han ser Caroline Yessayan framför sina ögon. Resultatet blir liknande denna gång. Han tvingas ringa sin psykiater, Azoulay, och blir intagen på en psykiatrisk klinik. Får stanna där ett halvår. Sedan kommer han till läroplansnämnden för franska. Och skiljer sig från Anne.

MacMillanhypotesen
1976 dog Di Meola. Han hade i 20 år spelat "den gamle vise mannen" bara för att få sätta på småtjejer. Hans son David Meola ärvde "imperiet". Han blev senare inblandad i en vidrig historia i Los Angeles. Det handlade om satanistsekter. Om mord och tortyr. MacMillan skrev en bok "From Lust to Murder" där Davids biografi tecknades. Han identifierade sig med Napoleon och producerade snuff movies. Enligt MacMillan var den successiva nedbrytningen av moraliska värden under 60-90-talen en logisk och ofrånkomlig process. Sedan man uttömt alla sexuella njutningsmöjligheter vände många sig till grymhetens långt vidare njutningsmöjligheter. 90-talets serial killer var naturliga ättlingar till 60-talets hippies och man kunde finna gemensamma anfäder i 50-talets Wienaktionister.

Den goda viljans estetik
Nudistsektorn på Cap d'Agde. "Det var skönt att veta att alla…skulle göra sitt bästa för att bereda varandra njutning". "Socialdemokratisk sexualitet" (246) (ett helt absurt begrepp som ställer hela bokens värde i fråga). En respektfull och legalistisk inställning - utan att alstra minsta våld eller bristande hövlighet - mått av disciplin och respekt….
Bruno uppnår lycka med Christiane.

Men senare på en parklubb händer katastrofen. Medan Christiane suger av Bruno. "Hon stod på knä över honom med ordentligt särade ben och ändan öppen för männen som passerade bakom henne". De tog henne en i sänder. När den sjätte knullade henne skrek hon till. Hon hade blivit förlamad. "Nekrosen i hennes svanskotor hade nått en punkt där ingenting hjälpte" (275).
Hon fick invalidpension och rullstol. Efter några dagar finner man henne död nedanför en trappa.

Bruno åker tillbaka till psykiatriska kliniken. Han lämnar den för att tillsammans med sin bror ta sig till Saorge när Nice. Där befinner sig deras mor Janine, döende. Bruno talar till henne som ett gammalt fnask som förtjänar att dö! "Jag ska lägga din aska i en potta och jag ska pissa på den varje morgon".

Åter till Annabelle
Två månader har gått av Michels tjänstledighet (det är verkligen svårt att hänga med kronologiskt. Skönt med exakta tidsangivelser ibland!) Hans enda fysiska aktiviteter har varit att sitta, ligga och sova.
Han tar rälsbussen till Crécy-la-Chapelle för att bevittna att hans farmors kvarlevor flyttas. Hans barndoms platser. Efter uppgrävningen träffar han Annabelle på en bar. Nästa lördag bjuder hon hem honom.

Den rationella vissheten - det mänskliga medvetandets höjdpunkt
Här tycks boken egentligen börja (295). Allt annat innan har varit trams. (det är svårt att tro att det är nödvändigt att läsa de första 90 procenten av boken. Varför har de skrivits?)
Djerzinski har överskridit tiden för tjänstledigheten. Ombeds ta kontakt med sin chef Desplechin. Dennes rum är tomt. Pensionen väntar. Då finns det bara kvar "ett begär efter kunskap". Det är ytterst få personer som har det (nyfikenheten?). De flesta nöjer sig med att göra karriär. Ändå är det så fruktansvärt viktigt i mänsklighetens historia. De kunskapshungriga upplever varken makt, rikedom eller ära. Ändå utgör de den viktigaste kraften i världen. Därför att de besitter "nyckeln till den rationella vissheten". Allt det som de förklarar för sant kommer förr eller senare att erkännas som sådant av befolkningen som helhet. "Ingen ekonomisk, politisk, social eller religiös makt förmår bestrida det uppenbara i den rationella vissheten" (298). Vi har visat ett omåttligt intresse för filosofi och politik, även älskat litteratur och konst men inget kan mäta sig med den rationella vissheten.

Religion är framför allt ett sätt att förklara världen , "och inget försök att förklara världen håller om den konfronteras med vårt behov av rationell visshet. Det matematiska beviset, den experimentella metoden, är definitiva landvinningar för det mänskliga medvetandet". Islam – "den allra dummaste, falskaste och mest obskuranta av alla religioner" (299).

Till Irland och genforskning
Djerzinski får möjlighet att bedriva ny forskning på Irland.
Annabelle vill bli befruktad då hon får reda på att Djerzinski ska resa bort. Men hon har livmodercancer och tvingas ta bort de 2 veckogamla fostret. Hennes tredje abort. Livmoder och allt måste bort. Men cancern sprider sig i hela kroppen. Hon tar sömnmedel och dör efter en tid i koma. Efter begravningen for han till Irland.

På väg till Irland fick han för sig att "hela hans liv funnits till bara för att nå fram till detta ögonblick". (320)

Centret i Galway. Walcott, en engelsman möter. 31 december 1999.
Djerzinski tänker och skriver.

Auguste Comte och positivismen. Positivismen kan vara grundstenen till en ny humanism. "En förnummen värld, en upplevd värld, en mänsklig värld".
I 80 sidor sammanfattar Djerzinski sitt vetenskapliga arbete. Sedan försvinner han. Han bil men inte hans kropp påträffas.

Forskningens konsekvenser - den unigenetiska människan.
Hubczejak fortsätter att publicera hans verk.
Publiceringen i Nature 2009. En chockvåg genom det vetenskapliga samhället. Varje genetisk kod kunde skrivas om i en strukturellt stabil, standardiserad form, oåtkomlig för mutationer. Mänskligheten skulle försvinna och ge upphov till en ny, könlös och odödlig art som lagt "individualitet, separation och personlighetsutveckling bakom sig".
Hela mänskligheten reducerad till en enda enäggstvilling (eller snarare enäggsmiljard).
"Mutationen blir inte mental, den blir genetisk". "Rörelsen för human potentialen" driver på utvecklingen. .

Anekdotiska kommentarer:
En total dödsskräck präglar boken. Fasa inför att kroppen förändras.
Och alla deras drömmar. Underförstått ska man fatta eller tro att de är viktiga. Viktigt för mig att läsa vad andra drömmer. Vilka pretentiösa krav! Vem bryr sig om det?
En total projektion av eget obehag på tusentals läsare!
Personerna beskrivs inte individuellt utan som exempel på utvecklingen av ett samhälle.. "Symtomatiska individer drivs fram av respektive tidevarvs historiska utveckling"(27). Men de kan också vara banbrytare. De verkar som påskyndare av historien. Revolutionärer och profeter däremot ger samhällsförloppet en ny inriktning.
Man kan tillmäta de anekdotiska elementen i situationen den verkliga betydelse de haft…..det är väl snarare så att vi lägger vikt vid vissa händelser som "objektivt sett" är anekdotiska men som för oss är mycket viktiga, därför blir det viktiga och inte anekdotiska…men det är kanske just det han skriver??
Resonemangsäktenskapen ersattes av äktenskap av kärlek i början av 1960-talet. Det blev förälskelsens guldålder. Tonårssvärmeri.
"Människan har en drift att upprätta hierarkier, med liv och lust eftersträvar hon att få känna sig överlägsen sina likar" (71)
(det stämmer att för att vara olika måste man vara lik. Olikhet förutsätter likhet liksom likhet förutsätter olikhet - Joakim Israel tror jag?)
Minnet av ett människoliv liknar en konsistent Griffiths-historia. (Är boken lite av Proust, dvs hur man minns sitt liv och varför man minns vissa detaljer). De infördes 1984 när man ville förena kvantmätningarna med sannolika berättelser. "Utifrån en delmängd av mätvärden kan man definiera en historia som logiskt sett är konsistent men som ändå inte kan sägas vara sann. Bland alla historier i världen kan somliga skrivas om i Griffiths normaliserade form. De kallas då för konsistenta Griffiths-historier. (73 är en intressant sida).
S 117 det finns inga homosexuella. Det finns bara pederaster. De är de som intresserar sig för sex med de unga. "För en lillmus i kortkort var han beredd att bege sig till världens ände"
De kvinnor som varit 20 "åren runt 68" befann sig i ett beklagligt läge när de blivit 40. Medan deras jämnåriga män fortsatte att jaga unga kvinnor.
Sidan 136 om de "bakteriella former" man funnit på planeten Mars. Man borde ha glatt sig över att dessa "livsformer" överensstämde med de på Jorden. Men det var ju inget märkvärdigt. De främmande "formerna" kom ju från Jorden som en förorening av de extraterriteriella proven. Det är forskarna idag överens om (vet jag det säkert?)
Sid 138 Aspects experiment kring det identiska beteendet hos 2 fotoner som successivt emitteras från en och samma kalciumatom. Detta ledde till att man lämnade teorin om elementärpartiklar och man utvecklade matematiska formler för att förutsäga det observerbara.
Bruno och Michel diskuterar Aldous Huxleys Du sköna nya värld. (175 ss) från 1932. Boken var nästan en perfekt förutsägelse om framtiden. Och boken Ön från 1962.
Vetenskapen och materialismens framåtskridande har ryckt undan grundvalen för alla traditionella religioner.
Varför använda så konstiga metafysiska ord? Det är kanske den franska "intellektuella" traditionen?