Tempus
2008 v 45

Tidskriften

tidigare veckor: 
 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  
 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45     

Den ekonomiska livlinan försvagas

För många fattiga länder i Mellanöstern har oljeländerna vid Persiska viken fungerat som en ekonomisk livlina i många år.

Oljeländerna har erbjudit jobb till de fattiga ländernas medborgare, som i sin tur har skickat hem miljontals dollar. De rika araberna har varit trogna turister även när västerlänningar har tvekat att komma. De har också investerat och bedrivit det slags checkboksdiplomati, som har hjälpt till att stabilisera en ofta orolig region.
Plötsligt ser livlinan väldigt skör ut, farligt skör när det gäller länder som Egypten och Jordanien. Oljeländerna dras också med i den globala finanskrisen, och de försvagas av de sjunkande oljepriserna. Runt hela Persiska viken har aktiemarknaderna gått ned, vilket har skapat panik bland investerarna. Till och med i boomstaden Dubai i Förenade arabemiraten har den förr kokande fastighets- och byggmarknaden svalnat i takt med att det har blivit svårare att låna.
Regionens regeringar har sett sig nödsakade att ingripa.
Förenade arabemiraten injicerade 32 miljarder dollar i sitt banksystem och garanterade insatta pengar. Saudiarabien har erbjudit miljarder dollar för att göra krediterna mer lättillgängliga för medborgarna. Och Kuwait, som redan hade sänkt sin styrränta, vidtog i förra veckan åtgärder för att hjälpa landets näst största bank.

Men den långa perioden med skyhöga oljepriser, som nu är ett minne blott, gav ändå de flesta av regionens kapitalister tillräckligt med kontanter för att de ska klara av stöten. Och så länge som oljan kostar mer än 55 dollar per fat, kommer de flesta av regionens regeringar att tjäna mer än vad de har räknat med i sina budgetar.
”Det handlar inte om recession i Persiska viken”, säger Marios Maratheftis, regional forskningschef för Standard Chartered Bank i Dubai. ”Vi ser bara en avmattning”. En avmattning i Persiska viken kan emellertid kännas som en kraschlandning i länder som Egypten, Jordanien och Syrien, där pengar från Golfen vanligtvis håller ansträngda ekonomier under armarna.
”När det är tillväxt i oljestaterna blir det tillväxt i hela arabvärlden”, säger Rashad Abdou, ekonomiprofessor vid universitetet i Kairo. ”Tillväxt leder till mera turism, mera pengar i aktiemarknaden och mera investeringar. Lägre tillväxt leder till mindre av allt detta”.

Egypten får omkring hälften av de sex miljarder dollar som årligen skickas hem av egyptiska arbetare i utlandet från medborgare som bor och arbetar i Persiska viken. Ungefär 60 procent av de utländska turisterna i Egypten kommer från denna region.
Syrien har fått stora investeringar i framför allt fastigheter från golfen, vilket i viss mån har lindrat effekterna av USAs ekonomiska sanktioner. Jordanien skickar en fjärdedel av sin export till Persiska viken och får ungefär två miljarder dollar varje år från jordanska arbetare där. Saudiarabien ger Jordanien ca 500 miljoner dollar i ekonomiskt stöd varje år.
”Jag misstänker att investeringarna från staterna vid Persiska viken kommer att minska eller upphöra, eftersom de måste ta itu med sina egna problem innan de kan investera i utlandet”, säger ekonomen Nabil Samman i Damaskus. ”Syrien kommer att påverkas, eftersom syrier som arbetar i golfen kanske sägs upp eller tjänar mindre pengar framöver. Det finns nära en miljon syrier i länderna vid Persiska viken”.

Enorma oljerikedomar förvandlade inte bara oljestaterna i Persiska viken utan har gynnat även andra arabländer. Egypten, som förr var kulturell och politisk huvudstad i en region, som sträckte sig från Marocko till Irak, har hamnat i bakgrunden av de oljeeldade ekonomierna i golfen och politiken i länder som Qatar och Saudiarabien.
Golfstaterna har fått aura av oövervinnlighet, speciellt när oljepriset kulminerade runt 150 dollar per fat i somras och när ett pytteland som Qatar lyckades förhandla fram en lösning på den politiska krisen i Libanon. Och när den finansiella krisen spred sig från USA till Europa och Asien trodde många i Mellanöstern att de oljerika ländernas skulle skonas. Men sedan började oljepriset sjunka brant. Då avslöjades att den finansiella strukturen var långt ifrån oövervinnlig i många av de rika oljeländerna.

Det glittrande Dubai, med sitt enorma självförtroende, blomstrade tack vare den största byggboomen i Mellanösterns historia. Men det var en dröm byggd på en skuldsedel. Skulden ökade med 49 procent från 2007 till 2008, och när kreditkrisen kom slog den hårt mot Dubai.
Dubai tvingades vända sig till Förenade arabemiratens regering för en kapitalinjektion, som håller bankerna flytande. Optimisterna hoppas att en nedkylning av den överhettade fastighetsmarknaden i Dubai på sikt får positiva effekter för emiratet. Men behandlingen blir inte smärtfri, varnar experterna.
”Bolånekrisen, som startade i USA 2007, har vuxit till en fullfjädrad internationell kris med potential att orsaka stora bekymmer i oljeländerna”, skrev ekonomen Eckart Woertz i en rapport för några veckor sedan.

Medan oljestaterna i Persiska viken brottas med sina växande problem väntar deras grannländer, som redan har skadats av de finansiella problemen i USA och Europa, ängsligt på konsekvenserna av krisen i närområdet. Det finns tecken på att bekymren sprider sig. I Kairo har Karim Hussein arbetat i tre år på ett kontor som ordnar visum till egyptier som söker anställning i emiraten. Förr kom det ett sjuttiotal visumansökningar varje månad, nu stannar det vid ca tio, berättar han.
Och i Amman i Jordanien har Manal Saleh arbetat i fem år för bemanningsföretaget Al Hadaf, som skickar välutbildade arbetare till Golfen. Hon bekräftar att antalet lediga jobb där har halverats sedan årets början. ”Efterfrågan har minskat markant på grund av det finansiella läget”, säger hon.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune